Trädlängtan

Två av de största kastanjeträden i Humlegården, just intill Kungliga Biblioteket, hade tröttnat på att sträcka sig upp mot himlavalvet och låta löven darra i sommarbrisen. I åratal hade de gnabbats, medan stammarna blev allt knotigare och årsringarna snurrade sig varv på varv.
- Det måste finnas en annan väg, sa det ena.
- Jag vet inte jag. Det verkar vara det enda som funkar. Saven stiger, grenen växer, typ, sa det andra.
- Positiva affirmationer, sa det ena och sträckte på sig lite extra. Jag tänker tvinga min sydligaste gren att dela på sig, enbart genom tankekraft.
- Phu! fnös det andra.
- Det är kamp som gäller, revolution. Övervinna de naturlagar som styr oss, ställa oss över och utanför dem.

Ett av kastanjeträden fick sedermera en gren att dela sig, så att trädkronan fick en annan lutning än den annars fått. Ungefär tio graders skillnad blev det. Faktum är att det fick lövverken att flätas samman. Det bildades en magnifik lövportal som studenterna samlas under när syrenerna blommar i början av juni. När det är dags för kastanjerna att falla från träden, på eller intill de förbiilande människorna, är det som om de båda träden viskar till varandra och kommer överens om vem som ska få en stickig kastanj i huvudet. Aj!

(dagens uppmaning: skriv om öppenhet)