Och likväl rör hon sig. Så sägs det att han sa, Galilei, när han tvangs svära sig fri från sitt uttalande. Inte ville makthavarna ta till sig tanken på värld utan en jord som står stadig och fast i sitt centrum. Men kanske viskade Galilei det ändå: E pur si muove.
Inte vet jag. Jag vet bara att kartorna och modellerna verkar vara nästan inristade i oss. Och det skakar oss när någon säger att de inte stämmer med verkligheten. Vill inte navigera om, inte flytta om mina kategorier och genvägar.
Mark Noad, en engelsk designer, har ritat om Londons tunnelbanekarta för att göra den mer sanningsenlig. Nu stormar det i de engelska medierna, det hetsas om världsbilder och formteknik. Räta linjer ska bli böjda, den förenklade rätlinjiga modellen ska bli gyttrigare. Forget it! Ja, kanske är det dumt att förändra en modell som människor navigerat efter i 78 år.
Det är som ärrvävnad som släpper och river upp sår. Eller som att vända på en sten, då myrorna väller fram och det blir kaos.
(uppmaning: skriv om något omtumlande)
att vi är så orubbliga ibland...korkat envisa tycker jag det låter som, att vi aldrig lär oss
SvaraRaderaJa människan känner motstånd mot förändringar. Jag också, fast jag ofta får erkänna senare att det blev bättre :-).
SvaraRaderaGillar jättemycket, estetisk text på något sätt, tilltalande.
SvaraRaderaKanontext, som belyser ett väldigt irriterande problem hos mänskligheten. Den tror alltid, och har alltid trott, att Nu, just i detta ögonblick står vi på toppen av vår utvecklilng. Det tyckte dom på 1500-talet också...
SvaraRaderaTack för en bra text
ärrvävnad som släpper...
SvaraRadera