måndag 30 maj 2011

Om vetenskap

Vetenskap:
bestämmer att rätten till liv inte finns. Eller finns.
För en björnunge, övergiven i idet, kan den finnas - hela Sverige engagerar sig. Si och så många procents chans att den klarar sig.
För ett barn i en barnvagn på Södermalmstorg, självklart.
För ett foster i en mage finns den inte.
För en gris finns den inte.

Vetenskap:
säger att minst nittio procent av generna är lika för en gris som för ett foster och en björn och en människa.

Vetenskap:
säger att människan fritt ska bestämma om hon vill bli förälder eller inte. Fria val ger ett bättre samhälle.

Vetenskap:
säger att ett barn blir till efter att två människor har sex med varandra (ibland) och ibland också efter provrörsbefruktning.

Vetenskap:
utgår från logiska premisser



eller är logiken bara skenbar och påverkad av mänskliga val
- någonstans en skuld

(dagens uppmaning: skriv om något skenbart)

onsdag 25 maj 2011

Anslaget

Det hade varit en alldeles lagom dag. Sten räknade kassan och den stämde perfekt. Orkidén på biblioteksdisken, i gult med vinröda strimmor och en kluven tunga mitt i de runda formerna, hade stått och hållit honom sällskap hela dagen. Dagens lämnade böcker stod i en prydlig rad på bokvagnen, den var inte på något sätt överfull men han skulle behöva ta tag i det direkt vid öppningen nästa dag. Ganska ofta kom några insläntrande besökare precis före stängning, med andan i halsen och håret slängande, och så hade det varit idag också. Men, som sagt, alldeles lagom. Inget
uppseendeväckande, utan ett ojämnt flöde av besökare hela dagen, i de vanliga besöksgrupperna. Kvinnor, fnittrande skolbarn, ensamma gamla och några manliga original.

Datorn klickade till och stängde av sig, och det enda ljud som kvarstod var ett svagt surrande från fläktsystemet. Han tog sin ryggsäck bakom disken och gick mot glasdörren mellan bibliotekslokalen och tidningsrummet, släckte lampan, drog igen dörren och låste. I huvudet planerade han kvällens middag. Kanske en snabb fisksoppa? Kanske fick det till och med bli Keldasoppa, med några räkor i.

Anslagstavlan kastade han en snabb blick på när han gick förbi, av gammal vana. Ibland rev skolbarnen sönder någon lapp, och det såg så slarvigt ut. Idag verkade allt vara i sin ordning.

Då såg han anslaget. Det var i tjock papp, och det syntes att någon fått kämpa för att få igenom häftstiften. Hörnen var alldeles tillknölade. På det stod med en vackert präntad handstil, snirklig och omodern: "Jag säljer mig till högstbjudande. Hör av dig vid intresse." Nedanför den en bild på en kvinna, en fin studiofotografbild. Hon hade ett finmejslat ansikte men tydliga linjer i
mungiporna, inte ung direkt. Sten noterade att fotografen hade missat att sätta fokus på hennes ögon, istället låg skärpan på hennes vackra hår. Det var som en gloria runt hennes huvud, allt ljus i bilden fanns just där. Han stod handfallen framför anslagstavlan.

Hon påminde honom om någon. Han kunde inte för sitt liv komma på vem. Men han skulle bli tvungen att göra något.

(dagens uppmaning: skriv om ett anslag)