Ett misslyckande

De båda herrarna trummade med naglarna mot sina linjerade anteckningsblock genom hela intervjun. Tittade ut genom fönstret, tittade ner på sina naglar. Plockade upp en mobiltelefon och knäppte lite slött på knapparna. Jag förstod det inte – själv var jag helt uppfylld av att göra ett gott intryck. Finkostymen på, skorna putsade, till och med slips hade jag tagit till denna torsdag. Fyra bra referenser hade jag med mig, listade på ett papper som jag sorgfälligt lagt i min svarta konstlädermapp med metallhörn.
”Jaha, ja du har ju bra meriter att visa upp. Så du tror att du skulle kunna passa hos oss”, sa Y, med pannan i djupa veck. Jag var mycket nära en ljudlig suck, eftersom samma fråga dök upp med ett bara något reviderat ordval för åtminstone tredje gången under intervjun.
”Ja, jag tycker att mitt CV och mina ambitioner matchar ert bolag väl, i synnerhet med den senaste utvecklingen i åtanke. Fusioneringen torde resultera i många utmaningar som rör varumärket, även om självfallet väldigt mycket talar för en uttalad framgång”, sa jag.
De svarade inte. Tittade bara på varandra, och det ryckte i mungipan på Z så att hans mustasch höjdes en aning. De satt och skrattade åt mig. Vad var det som var så roligt? Hur hade jag kunnat göra bort mig så?
Tankarna snurrade runt i huvudet. Det här arbetet borde vara perfekt för mig. Ett ultimat nästa karriärsteg, en win-win-situation både för mig och för bolaget. Men det var uppenbart att de inte ville ha mig.
På något sätt tog jag mig ut därifrån, slokörad och skamsen som en whippet. Aldrig mer, tänkte jag. Jag startar eget, utbildar mig resten av livet, går på bidrag, anmäler mig frivilligt till Samhall. Fortfarande som en irrande geting runt mig, tankarna: vad hade jag gjort för fel? En freudiansk felsägning någonstans? Persilja mellan tänderna? Gylfen öppen?
Resten av veckan ägnade jag åt självspäkning. Inte förtjänade jag några belöningar. Nu gällde träning, hälsokost och uppbygglig litteratur. Inga TV-spel så långt ögat nådde. Disciplin – och så småningom skulle jag kanske kunna nå lite högre.
Nästa fredag ringde telefonen. ”Ja, hej, det är Y från Future Success. Du var ju på intervju hos oss förra veckan.”
”Ja?”
”Jag tänkte förklara att det inte var en riktig anställningsintervju. Det var en del i ett stort socialpsykologiskt experiment. Ditt beteende observerades genom en spegelvägg. Känner du att du behöver någon form av debriefing?”

(uppmaning: skriv om ett experiment)