”Jag är helt och hållet din”. Pappersarket var blekgult med svaga räfflade ränder. Såg dyrt ut. Handstilen var spretig, typiskt manlig tänkte hon, med kantiga, viftande bokstavsslut. I huvudet hörde hon ljudet av pennans raspande mot papperet.
Helt och hållet. Vad innebär det? Äger jag alla celler i din hud, alla önskningar i ditt huvud, alla dina kroppsfunktioner? Kan jag sälja dig till någon annan, när jag tröttnar? Vad är det som gör att du vill ge bort dig så där?
Jag vill inte, tänkte hon.
(dagens uppmaning: skriv om något helt)
Snyggt, tycker jag. Och tycker lite synd om brevskrivaren :-).
SvaraRadera