onsdag 29 september 2010

Fyra minuter

Ja nu är vi hemma och jag måste koppla bort huslarmet och bebisen kommer snart att skrika i vagnen och nu får han solen i ögonen och undrar om jag tog in posten förut? Stortjejen vimsar runt mina ben och tjatar om att jag måste titta när hon cyklar sparkcykel och jag har famnen full av allas väskor och avtagna jackor. Larmet är av, stortjejen gastar om att hon måste komma in FÖRST! Och att hon är jättekissnödig och inte hinner ta av sig skorna. Jaja, säger jag, medan bebisen börjar skrika och vrida sig i vagnen och grannarna mittemot kliver ur bilen i sin carport men tittar bort just då och ska jag vänta tills de tittar på mig så att jag inte råkar missa att hälsa, eller förstår de att jag har fullt upp ändå, när jag krånglar bebisen ur selen och försöker få hans tossor att sitta kvar på fötterna samtidigt som hans mössa ramlar av och stortjejen gastar inifrån om att hon måste bajsa och behöver torkhjälp. Tack å lov det regnar ändå inte så vagnen kan stå där den står mitt på gräsmattan. Lyfter bebisen, bär honom skrikande över tröskeln, funderar på om det finns några rena nappflaskor och hör telefonen ringa inne i köket samtidigt som stortjejen gastar KOM NU! och jag känner grannarnas blickar i ryggen. Börjar bli svettigt med knäppt jacka och halsduk men jag lägger ner bebisen i liftinsatsen som står på klinkergolvet i hallen. Struntar i telefonen, kliver in med skorna på jag också och hjälper en nu mycket ilsken och luktkänslig stortjej i badrummet. Mobilen skickar fram ett sms-pip. Spolning och handtvätt och ut och stänga ytterdörren och samtidigt hör jag dunket när bebisen klättrar ur liftinsatsen och slår huvudet i klinkern. Rusar fram till den nu hysteriskt vrålande bebisen, med rött märke i pannan, medan stortjejen upprört försöker få respons från mig på något spännande som hänt på dagis och snart står framför mig och vrålar lika högt hon som bebisen. Ser mig i hallspegeln, ser den vilda blicken och de högröda kinderna och tänker att ja, så här är det nästan varje dag och i detta brus, surr, kaos, intrycksöverflöd och ständig konflikt kan inte en människa befinna sig utan att bli skvatt galen. Den som uppfunnit ordet föräldraledighet borde ha stryk.

(dagens Skrivpuff: skriv om något som surrar)

2 kommentarer:

  1. Texten speglar stressen jättebra och slutklämmen får mig att dra på munnen.

    SvaraRadera
  2. Oj, känns jobbigt att bara läsa :-)! Ler, kan nog förstå hur det känns.

    SvaraRadera