Ärende: saknad årsrapport

Du vet: jag är inte den som utelämnar något när jag lämnar in min årsrapportering. Det brukliga är att jag levererar siffror i prydliga kolumner, med förklaringar i kursiv stil. Senast ett dygn före deadline.

I år gick det inte. 

Jo, lite förkyld var jag allt. Men inte såpass att jag inte hade kunnat ta bussen in till kontoret en stund. Kanske efter kontorstid, för att inte smitta er andra. Det hade jag klarat. 

Nej: nu ska sanningen fram. Det är det nya datasystemet som jag inte klarar. Texten hoppade bara runt i tabellerna. Kors och tvärs la de sig, och ju mer jag morrade, desto värre blev det. Varje dag försökte jag redigera och göra det läsbart. I fjorton arbetsdagar.

Ja, jag vet. Jag hade kunnat fråga en kollega. Någon av de nya. De som ska ta över efter mig.

Men det gick bara inte. Jag försökte flera gånger, stod vid Tindras och Pedros bord och harklade mig. Där tog det stopp. 

Jag förstår att du är hemskt besviken på mig nu. Om du vill säga upp mig har jag full förståelse. Jag lovar att inte kalla in facket.

Med bästa hälsningar
Gull-Britt 

(dagens uppmaning: skriv om att redigera)