tisdag 13 mars 2012

Tack vare såsen

För vems skull finns jag till egentligen, tänkte hon uppgivet och såg hur den vita, simmiga såsen droppade, nej rann, ner längs vaxduken. Redningen hade blivit alldeles för tunn. Björn tittade framför sig i bebisstolen och hans underläpp började darra. Den omkullvälta barntallriken med Nalle Puh-tryck låg som en ishockeypuck på bordet.

Nu fick det vara nog. Hon slog näven i bordet, alldeles bokstavligt. Något brände i henne. Det var kanske inte ens hon som gjorde det här, vid närmare eftertanke. Det kanske var någon annan.

I alla fall gick hon ut i hallen, tog på sig mammajackan och klev ut genom dörren. Stängde bakom sig, och insåg att nycklar och mobil låg kvar därinne. Hon gick de trettiofem stegen till busshållplatsen och försökte dölja ansiktet medan bilarna rullade förbi. Tänk om grannarna skulle se, och undra vad hon höll på med mitt i middagstid.

Benen bar henne knappt, märkte hon. Kanske var hon hungrig. Lågt blodsocker. Men det spelade faktiskt ingen roll. Det fanns någon sorts extra luftutrymme strax under hakan, just där det brukade klämma och skava. Det var såsens förtjänst, alltihop.

(dagens uppmaning: skriv om sås)

4 kommentarer:

  1. Djärvt och tabubrytande. Jag skulle stryka "vid närmare eftertanke", "I alla fall" och "faktiskt".

    SvaraRadera
  2. Tack Maria, du har helt rätt!

    SvaraRadera
  3. aj aj kändes som jag kom in i något som man inte fick såg nått som inte skulle ses eller hur man säger. Närheti orden

    SvaraRadera
  4. Extra luftutrymme strax under hakan! Gillar.

    SvaraRadera