Vissa dagar är det som om morgongruset i ögonen inte vill ge med sig. Som om jag ännu inte riktigt vaknat, inte hunnit ta plats i min kropp, lämnar jag frukostbordet och möter alla de nyduschade, nyklädda och nypresenterade. Gruset gnager i mig. Stammande, statuslåg ser jag de andras blickar. Tills jag utan förvarning ser in i de andra: gruset skaver den enas ögon, och får henne att titta över axeln och tvivla.
(dagens Skrivpuff: skriv om grus)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar